Ingenting är som väntans tider.........

Snart, mycket snart är det jul och jag hade ju trott att vi skulle ha, om inte valpar, så åtminstone en mycket trind Gnista här hemma. Men nej då, här håller vi på oss!? Hon har fortfarande inte börjat löpa våran lilla goding. Men det sägs ju att den som väntar på något gott, väntar aldrig förlänge.

Väntar gör "vi" också på vår nya lilla valp. Det blir en flat den här gången - fattas bara! Den lilla damen är född, men än dröjer det ganska länge innan hon får stifta bekantskap med oss på Pellasbacken. Jag längtar redan! Vi och vi föresten, det har i ärlighetens namn varit operation övertalning här hemma. Men NU så tror jag iallafall att vi är överens om att vi ska ha en hund till!? Näst stora fråga är vad ska den lilla prinsessan heta? Förslag mottages tacksamt!

Nu är det dags att ta tag i viktiga saker: Julpyssel! Knäck ska kokas, pepparkakshuset ska limmas ihop och dekoreras och granarna ska få en glittrig kostym. Sen var det ju det där med julklappar. Nej, jag är inte färdig med dem ännu.....var det någon som trodde det?

Inget är som "väntans" tider!

Vilken helg! Jag har spenderat hela helgen utan familjen och utan hundarna! När hände det senast???

Lördagen ägnades åt...sovmorgon(!), en avslappnad, mycket god frukost, en lååååååång och skön promenad tillsammans med Inga-Lena och hennes hundar. Hundarna fick rusa fritt på de öppna fälten och så passade de samtidigt på att testa dikenas lömska isar. Alla kom hem mycket trötta och blöta, men nöjda! Efter promenaden så åkte vi och shoppade inne i Gävle innan det var dags för viktigare saker! Badning och putsning av Kira inför söndagens utställning: Hund 2008!

På söndagen ringde klockan redan 04.00, en sovmorgon får räcka! Vi packade och åkte till Stockholm och var nästan först på plats. Men det var skönt att hinna fika och ta det lugnt innan showen tog vid. När det väl var dags för oss att kliva in i ringen så kändes allt väldigt bra och Kira skötte sig fint. Resultatet blev en slät 1a och 4a i jaktkonkurrensklassen. Nu är iallafall debuten på Stora Stockholm avklarad och tänk, vi överlevde ju....vem vet vi kanske till och med gör om det någon gång framöver!?

Våran snödrottning (Kira)

Vi träffade många vänner och bekanta och hann även se några riktigt trevliga hanar som var väl värda att lägga på minnet! Vi fick även se kompisen Anna debutera med sin unga Beauceron i utställningssammanhang (annars brukar det vara Golden i andra änden av det kopplet) och det gjorde de med den äran! Vad är Stora Stockholm i övrigt? Shopping förstås!! Men.....var var alla spännande försäljare i år, jag bara undrar?? Jag hittade dem inte i allafall.

Framåt kvällen, efter några timmar i bilen närmade jag mig åter Leksand. Det var otroligt vackert! Det hade kommit "massor" av snö under helgen och den låg fortfarande kvar på träd, tak, staket osv och tillsammans med alla adventsljus såg det ut som ett landskap hämtat från ett julkort. Borta bra, men hemma bäst! Undrar just om jag håller på att få rötter?

Ja' se det snöar....

Väl hemma så var de båda små vakna och efter diverse sagoläsande så somnade jag ovaggad intill en febrig liten kropp som INTE ville släppa mamma ur siktet.
I morse ringde väckarklockan 05.00. På med kläderna och ut med hundarna på våran vanliga morgonpromenad. Det ÄR riktigt skönt, bara man kommer ur sängen och får på sig kläderna...! Hans åker kl 06, så vi får nästan en timme på oss i skogen varje morgon och i morse var det så ljust av all snö att jag inte ens behövde pannlampan! Back in business!

Vi fick ett mail! Ett mail från Josefin och Dansa (Garcehunters Born To Please) som meddelade den glada nyheten att Dansa har fått sitt tredje 1a pris i ökl på Viltspår och därmed kammat hem titeln SVCH. Dansa är den första av Aslans avkommor som har förärats den titeln! Vi hurrar och grattar! Det blir Champion-Champagne nästa gång vi ses!

Dansa har fått sin första titel SVCH Gracehunters Born To Please

Idag har vi varit och ögonlyst flatgänget, dvs Aslan, Gnista och Kira och allt såg bara bra ut! Mycket skönt! Aslan fick följa med eftersom det känns viktigt att hålla kolla på hans syn nu när han börjar bli lite äldre(8½år).
Kira undersöktes även för Goniskopi och även det var Ua!

Aslan, Gnista & Kira

Helgen den 11-12 oktober var vi bjudna till våra vänner Anita och Kjell på kennel Av-Zan-Iaz i Sandefjord, Norge för att hålla en apporteringskurs för nybörjare. Tio stycken ekipage varav 9 valpköpare och en gästartist i form av en golden mötte upp till två fullspäckade dagar. Lördag förmiddag ägnades åt jaktlydnad - inte en enda dummy hämtades av hundarna...men en och annan fick hämtas av förarna. Jag tror att alla insåg vikten av att ha god lydnad på sina hundar så att man som förare kan koncentrera sig på uppgiften istället för att hela tiden behöva hålla ett öga på att hunden är där den ska vara, dvs stilla vid sidan. Ordning & Reda! Under resten av helgen varvades teori och praktik och alla ekipage gjorde stora framsteg! Jättekul! Här nedanför följer lite blandade bilder från helgen.

En skön helg är till ända och under veckan som gick åkte Kira hem till Ia & Jörgen igen och in flyttade lilla jaktcockern Morris som ska bo hos oss i två veckor, medans hans husse och matte är på Tobago. Det här börjar ju likna rena hundpanget...

Morris - söt som socker

Världen är så stor så stor...

Lördagen och söndagen har för en gångs skull ängats åt trädgården. Men några riktigt sköna promenader med småttingarna och hundarna har det i allfall blivit.

Hemmalaget: Prima, Rut & Gnista

Jaha, då var ännu en helg i hundarnas tecken avklarad. I lördags (på Kiras 3 årsdag!) for vi till Gävle BK för att göra MH på Prima tillsammans med ett gäng andra retrievers. Det är alltid intressant att se hur hundarna agerar, eller inte agerar, i en viss situation. När man väl känner hunden så tycker jag att det inte skulle vara så svårt att kunna pricka in var kryssen skall komma att hamna i protokollet på förhand - men man upphör aldrig att förvånas!

Lilla Prima bjöd upp till rejäl lek och höll emot i trasan när testledaren drog och lekte med henne, men när han väl kastade iväg trasan så behövdes ett "varsågod" för att hon skulle springa iväg och ta den. Lilla bytet sprang hon efter och apporterade hem vid första tillfället, på andra försöket så stannade hon där bytet hade fastnat den första gången och började leta på det stället... I passiviteten var hon, jaa, just det - passiv! Här är vi vana att vänta. Under avståndsleken tittade hon uppmärksamt och intresserat på och med ett "varsågod" drog hon sedan ut men i stället för att gå till figgen gick hon till gömslet varifrån figgen hade kommit. När sedan figgen blev aktiv var hon aktiv, när figgen blev passiv så sprang hon hem till mig igen. Nästa moment är dumpen och när den for upp så tvärnitade hon och backade ett halvt steg och vågade gå fram först när jag stod framför den, men inga bekymmer med avreaktionen.

Skramlet var hon snabbt fram till men var fortfarande nyfiken på det vid ett par tillfällen när vi gick vårar obligatoriska vändor fram och tillbaks. När vi sen kom till spöken så satt/stod hon hela tiden framför mig - utan att säga ett knyst! Här hade jag verkligen trott att det skulle komma fram lite rädslor hos henne, men nej då - "är du med matte så är jag trygg!" Tillslut var vi framme vid de avslutande skotten. Leken började bra, men när skotten kom tittade hon stint på publiken för se om det inte skulle komma någon apport!? När det inte kom några apporter, tja då dög det att leka ett tag istället. På det stora hela så tycket jag att hon skötte sig bra. Jag hade förväntat mig större rädslereaktioner, men hon visade istället prövningen igenom att hon var trygg med mig och att hon var lugn när det förväntades. Att hon var uppmärksam i skottsituationen tycker jag inte är speciellt märkligt efter som det är så hon är tränad och det är så vi vill ha våra retrievers!

Prima spanar ~ Kira 3 år!

Efter MH åkte vi till familjen Hansson på Kybacka gård och åt en mycket god lunch innan det var dags för lite träning. Vi gjorde markeringar på en igenväxt äng som visade sig vara mycket svårare än vad vi först trodde. Det blev en bra träning och det var även mycket nyttigt för våra hundar med nya marker och andra och fler hundar i träningsgruppen.

Delar av träningsgänget

Bettan & Victor ~ Xtra väntar på sin tur

 Stiliga Sting ~ Kira med fasan

Så blev det söndag och bilen styrdes i arla timme mot Järvsö! Det var dags att starta på med Kira, det vi hade gått och laddat för och väntat på hela veckan! Det kändes bra! Provplatsen i Järvsö var ny för i år och den låg vid en liten bad och campingplats. När vi kom dit så var det så dimmigt att vi höll på att gå rakt ut i vattnet när vi gick en liten rastningsrunda. Det var med andra ord rätt svårt att se hur det såg ut.

Nybörjarklassen var upplagd utan krussiduller eller onödiga svårigheter. Två enkla på vatten, där svårigheten mest låg i att hundarna först skulle ner för en sluttning, ut i geggamojja upp på en bank och sen ut i vattnet. Därefter väntade ett sök ute på en udde och i en vass-vik och till sist en enkel markering i vass. Nemas problemas!?
Kira fixade vattnet fint, men droppade en fågel innan jag fick grepp om den (=det har varit hennes grej = vi har tränat massor och det har fungerat fint hela veckan!) sen gick vi vidare till söket och hon går ut fint och söker och hittar något som hon lämnar och går vidare och kommer in med en and - truten vill hon tydligen inte kännas vid. Så där och då bröt domaren och vi fick skamsna gå därifrån... :( Trist, men det är bara att bita ihop och träna ännu mer! Kira är anmäld till ytterligare ett prov under hösten och vi får hoppas på bättre resultat då!

Aningens dystra for vi hemåt igen och till på kuppen så utvecklade sig mitt magonda - som jag tidigare hade avfärdat som nervositet - till en ordentlig magsjuka. Men innan vi hann åka från Järvsö lättade dimman och solen kom fram, det var otroligt vackert - vi kommer tillbaka!
 

Hushållets samtliga hundar, numera fyra till antalet (om än bara tillfälligt) har tränat, tränat och tränat. Egentligen är det väl mest Kira som behöver det där lilla extra just nu. Vi har ju trots allt kommit med på ett prov i helgen, Det har mest blivit jaktträning av förklarliga skäl, men också en hel del konditionsträning brevid cykeln. Det märks att Ia har lagt ner mycket tid på Kiras träning. Det är inte utan att jag önskar att hon var min när hon i fin stil sätter av i full fart ut för att hämta och full fart hem för att sedan bjuda viltet så fint i hand!

Vi har även hunnit med en "riktigt" jakt. Tidigare har jag varit med som apportör vid större jakter på gods och gårdar, men den här gången var det dags för en liten jakt på vilda änder vilket innebär både kamouflage och gömslen. Det är alltid en härlig upplevelse att få se hundarna jobba med det de är avlade och tränade för. Den här gången var det enbart Prima som fick följa med och hon växer med uppgiften för var dag som går. Som den unghund hon är skötte hon sig alldeles utmärkt men i takt med att mörkret tilltog blev vattendirrigeringarna tillslut för svåra och då är det tur att det finns andra, mer rutinerade hundar att tillgå. Inga-Lena Djurbergs Brim skötte en del av apporteringen på egen tass; Han blev lämnad i ett gömsle när vi skulle arbeta en bit bort. När vi sedan kom tillbaks satt han på samma ställe, men brevid honom låg en and så fint apporterad.

Lilla Rut tycker fortfarande att apporteringen mest är ett nödvändigt ont. Det känns lite tungt men jag hoppas att vi ska få ordning på den lilla damens apporteringslust. Inget ont som inte har något gott med sig - apporterar man får man ju faktiskt godis och mat kan man presetera en hel del för att komma över, i allafall om man är en liten labrador!

Några riktigt härliga resultat från Aslan barn har vi nåtts av de senaste dagarna!
I tisdags tog Tobbe och Jackson (Quiet Runners Jambo) steget upp i elitklassen när de fick sin andra 1a i ökl på särskilt prov i Gävle!!
I onsdags startade Josse och Dansa (Gracehunters Born to Please) viltspår i öppenklass och fick en 1a med Hp!
Vi är mycket stolta och imponerade!

Ingo & Prima på andjakt ~ Tobbe & Jackson ~ Dansa spanar i höstsolen
 

Kira kommer och bor hos oss nästa vecka. Varför? Jo, om hon eventuellt, kanske, mot förmodan kommer med på de jaktprov som hon är anmäld till (=reserv!) nästa helg, så blir det jag som får äran att starta henne och då känns det bäst om vi får bo och träna ihop ett tag. Det ska bli så kul att få rå om henne, lilla pärlan. Hon är väldigt lätt att ha att göra med och smälter snabbt in i flocken, men man får passa vad man lämnar kvar på bordet. Hrm...

Kira i Högbo juli '08